Logos Multilingual Portal

Select Language



François Duc de La Rochefoucauld (1613 - 1680) 

French classical author. His Maximes (1665, fifth enlarged edition 1678) are terse, highly polished observations on human nature, which undermine the concept of disinterested virtue and the power of the will depicted by Corneille in his plays. La Rochefoucauld substitutes a pessimistic picture of man in which subconscious self-love lies behind every action. His views reflect the changing moral climate of the later 17th century, also seen in the work of Mme de La Fayette.

alla är vi tillräckligt starka för att orka med andras olycka
alltför stor brådska då det gäller att återgälda en plikt, är en sorts otacksamhet
bara stora män har stora fel
det är mycket enklare att kuva den första frästelsen än att tillfredsställa de efterföljande
det är skamligare att inte lita på sina vänner än det är att bli lurad av dem
det bästa sättet att dupera dig själv är att tro att du är mer kunnande än andra
det finns ingen passion där egot regerar så starkt som i kärleken; man är alltid mer beredd att offra sin älskades lugn än att själv förlora det
det onda vi gör tilldrar oss inte så mycket hat och fientlighet som det goda vi gör
det som gör andras fåfänga odräglig är att den förolämpar vår egen
hyckleri är en hyllning som synden tillägnar dygden
ofta gör vi goda gärningar för att sedan ostraffat kunna vara elaka
vi glömmer våra misstag lätt, när vi själva känner till dem
vi skulle skämmas över våra mest välmenta handlingar om andra visste vad som låg bakom dem